onsdag 25 april 2012

"Vinterviken" av Mats Wahl

Jag tycker, att författares jobb kan jämföras med jordens Skapare. Liksom Gud skapade solen och månen, fåglar och djur, man och kvinna kan författare skriva en bok om sitt eget värld. Författaren kan komma på och skriva en bok om overkliga personer, som lever på en helt annat planet som kanske inte ens finns egentligen. 

Mats Wahl, som är författaren till boken som jag läste, är mycket duktig på att visa människor som olika individer. John-John är "oren" svensk, som inte växte upp i den bästa miljön om man tänker på hans styvfar som är alkoholist. John-John alltid har varit en lite bråkig och olydig pojke, som brukar hamna i knepiga situationer . Men John-John aldrig är ensam. Han har en kompis, Sluggo, som hjälper honom att lösa ut problem, men samtidigt orsakar han ännu mera problem. 

Lena som är John-Johns storasyster verkar vara trevlig och snäll, men hon gömmer sina känslor från sin mamma, för det är för pinsamt, antar jag, att tala till henne att hon är förälskad i mammans sambo och sin styvfar.

Elisabeth är en prinsessa som behöver ingenting mer än en cigarett i munnen. Även om hon ser lycklig ut och har allt hon behöver, så finns det den mörka sidan bakom henne också. Hennes storebror är död och hennes mamma har svårt att erkänna det även om mycket tid har gått sedan det hände. Elisabeths pappa vill inte att hon skulle studera och bli skådespelerska. Pappan bryr sig inte riktigt om sin dotters drömmar utan tänker mer på sig själv. 

John-Johns mormor verkar vara en person som skulle skriva under ett avtal med djävulen om han skulle lova gott liv till hennes dotter och deras barn. Tyvärr, så är det inte så lätt. Hon försöker hjälpa sin barnbarn och låter John-John bo hemma hos sig, för att hon vet att killen kommer inte överens med sin styvfar. 

Jag skulle kunna jämföra mig själv med John-John. Jag har gjort dumma saker, men jag förstår mina misstag och gör allt för att bli bättre människa. Jag, liksom John-John, känner inte min riktiga pappa för att den lämnade min mamma innan jag föddes. Även skolan, jag själv vågade inte satsa på att studera estetisk linje och bli skådespelerska, men djupt inom mig så finns den drömmen kvar. Detta kanske gjorde att jag blev så förtjust i John-John som i personlighet. Vilken egoist är jag!

Som sagt så tycker jag att alla personer i boken är intressanta på olika sätt. Det blir ännu mer spänning då de måste komma överens och hitta kompromiss tillsammans. 



3 kommentarer:

  1. Du är verkligen inte någon egoist! Jag skulle säga att du är en väldigt empatisk och omtänksam människa. Var för har du inte sökt till estetiska programmet om du vill hålla på med teater? Vad har du att förlora?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har absolut ingenting att förlora. Det kändes för stressigt att börja teater linjen, för att man MÅSTE kunna prata och utrycka sig extra bra där och jag känner mig inte så säker i detta fall.

      Radera
    2. alltså jag hade en skolarbete om vinterviken och det är asså svårt att beskriva om text språket, kan du snälla hjälpa mig,tack

      Radera