...

Jag läste klart boken "Det är slut mellan Gud och mig".
Boken handlar om två tjejer och deras vänskap.
Linnea brukar vara för sig själv. Det finns bara ingen som kan förstå henne. Men när hon träffar Pia, känns det som om hon har träffat en tvillingsjäl. De blir bästa vänner från första dag. En dag får Linnea veta att Pia dog. Hon blev påkörd av ett tåg. Linnea kunde inte förstå varför Pia valde att dö.
Jag tycker att boken inte var så intressant, bara sorglig. När det är höst och man redan är lite deprimerad, väcker en sådan här bok ännu sämre känslor.
Men jag tyckte om hur författaren tänkte. Några hennes tankar tyckte jag var meningsfulla och viktiga att fundera på.
"Jag har samlat minnen av Pia lika försiktigt som en arkeolog frilägger gamla krukskärvor och jag har lagt de i sina glaslådor och kanske täcks de av damm, kanske förstörs de av att komma upp i ljuset."
Man säger ofta att tiden läker alla sår. Man glömmer aldrig vad som har hänt, men med åren minns man bara de bra händelserna med den personen.
Innehålet är ganska vanligt förd tonåringar. De som skriver sådana typer av böcker vill påverka läsaren. Författaren menar att man måste uppskatta de människor som man älskar medan de är nära dig.
Just nu har kommit ut en film med liknande scenario. Filmen är gjord av Anders Grönros och heter "Jag saknar dig". Jag tänkte se den, men nu, efter jag har läst klart boken vill jag inte se någonting mer man blir deprimerad av.