Alkemisten

Paulo Coelho är mycket känd och betydelsefull författare. Han är från Brasilien, men hans böcker är kända runt om i hela världen. 
På vinterlov läste jag en av hans första böckerna - Alkemisten. Boken handlar om en pojke från Spanien. Santiago (pojkens namn) slutar studera till präst och blir herdepojke. Med sina får reser har runt om i landet. En natt får han en dröm som han tror betyder någonting. Problemet är att han själv kan inte lista ut det han drömde om. Pojken förstår drömmen är en tecken på att livet kan se annorlunda ut, en tecken på att han måste ge sig iväg för att följa sin dröm. 
Långa farliga resor skrämmer inte honom. En gammal kung, som han träffar på väg, berättar att om man verkligen vill någonting så är det hela universum som hjälper dig att uppfylla din dröm. Många konstiga och intressanta människor träffar han, som lär honom många viktiga saker. Det allra viktigaste: att lyssna på sitt hjärta!
Jag tyckte att boken var mycket spännande. Språket som författaren använde var inte så lätt att förstå, för att han skrev många metaforer och vissa var väldigt krångliga. 
Boken hade jag läst förut en gång på litauiska. Efter det fick jag mycket att tänka på. Är det verkligen så viktigt att lyssna på sitt hjärta? Tänk om mitt hjärta och jag pratar olika språk och kan inte förstå varandra. Det är enklare att leva om någon annan bestämmer över dig, men är det bra att man lever någon annans liv? Det är mer frågor än svar jag fick efter jag läste klart boken. 
Jag själv kan tänka mig vara Santiago. Jag flyttade ju ifrån mina vänner, mina kära och älskade släktingar bara för att kolla om det finns något ännu bättre. Det spelar ingen roll vilket språk man pratar, för att det finns universella språk i världen. Det är bland annat vanlighet, respekt, tolerans, leenden och ögonblickar. Man kan berätta så mycket utan att säga någonting!
"I det ögonblicket tyckte pojken att världen stannade upp och världssjälen öppnade sig för honom helt och hållet. När hans ögon mötte flickans svarta ögon och när han såg hennes läppar som tvekade mellan att tiga och att le förstod han plötsligt den allra viktigaste delen av det universella språket, och som alla människor på jorden inne i sitt hjärtan kunde förstå. Det var kärlek <...>" En mycket fin citat som beskriver mycket bra att det finns ett språk som alla kan tala - kärleksspråk!
Jag rekommenderar boken till ungdomar som är trötta på typiska ungdoms böcker som handlar om kärlek, sex, finnar och andra problemen. Boken rekommenderar jag till lärare som tycker att det är svårt att hitta kontakt med elever och kollegor. Boken rekommenderar jag till föräldrar som vill bestämma över sina barn, vad de ska studera till, utan att bry sig vad de verkligen vill. Boken rekommenderar jag till elever som vet inte vilken gymnasielinje de ska välja den 15 februari...